måndag 14 november 2011

Vad Ljuvliga Linda tänker på en måndagförmiddag...

Det är två kilometer till Pips förskola. Det är alltså även två kilometer hem. Logiskt va? Om jag då går fram och tillbaka, fram och tillbaka, så har jag gått åtta kilometer. Lägg då till en vagn med en tungklump till bäbis samt en ståbräda med en 17 kilos 3-åring så har du bra vardagsmotion.

Livet är gött. Jajjemen, idag också!

Ibland blir jag så sugen på att tatuera mig igen. Men då funderar jag på om jag bara är pubertal och har någon slags 30-årskris.

Det ska jag fundera på idag.

2 kommentarer:

  1. GUD vad jag längtar efter att kunna gå dom få km utan att få så ont att jag inte kan stå på fötterna efteråt... GUD så jag längtar...
    Tror du han hör mig? Smärt-teamet har då hört mig, så nu håller vi tummarna för att dom fixar till mig!! Plus operationen på torsdag! *jeiii*
    /28:an

    SvaraRadera
  2. Snart, snart kan vi gå tillsammans! Jag håller alla tummar för dig!

    SvaraRadera