Ljuvliga svartsjuka, ack denna ljuvliga svartsjuka!

Det är inte så ljuvligt just nu. Va? undrar ni förstås, har ni det inte alltid ljuvligt?

Nä, vi har inte det. Och, lite snusförnuftigt tänker jag "om det alltid är ljuvligt, hur skall vi då kunna uppskatta ljuvligheten?".

Nä. Så tänker jag inte alls. Jag önskar att det alltid vore ljuvligt och underbart.

Pip är arg och frustrerad över Mikro. Mikro tar allt större plats. Han reser sig och går efter möbler. Han tar Pips leksaker och stjäl alltmer uppmärksamhet.

Lille Pip kan inte hantera detta. Eller, jo han hanterar det visserligen men hanteringen går ut på att putta, slå, trycka ner och lyfta Mikro. Gärna i halsen.

Jag KAN förstå honom.
Jag HAR förståelse för hans känslor.
Jag vet mycket väl hur det känns att vara frustrerad och besviken. Och svartsjuk. Gudarna skall veta att jag, trots att jag är yngst, har varit frustrerad, besviken och svartsjuk på mina systrar.

Det är ok.

Men att slå, göra illa och dra sitt syskon i halsen...

DET ÄR INTE OK.

Ibland känns det som att vi har testat allt. Vi kramas. Vi lockar bort med trevligheter. Vi pratar. Vi pratar ännu mer. Vi kramas en stund till. Vi skäller. Vi gnäller. Vi vrålar tillslut. Mikro lyfts bort. Pip lyfts bort.

Nej, säger Pip. Jag vill inte vara snäll mot Mikro. Nej, jag tänker inte vara snäll i morgon heller. 

Och inte blir det bättre.

Pip är ett klokt och kompetent barn. Det vet vi, men ibland tar vår frustration över och när orken tryter försvinner all superpedagogik.

Igår kväll tog Ljuvliga Maken till högre makter.

Tomten.

"Du vet väl att Tomten ser allt och skriver ner i sin bok när barn inte är snälla".

Det tog skruv. Pip pratade om det även i morse.

"Mamma, såg Tomten att jag var snäll med Mikro?"
"Jajjemen, lilla vän. Tomten såg att du var snäll med Mikro".

Jesper Juul, Katerina Janouch och alla andra förståsigpåare kan ta sig i rumpan. Det är Tomten som vet hur man handskas med barn.

För Tomten han ser allt. Och, han skriver ner det i sin lilla bok.

Ljuvliga Linda och Bamse i Trollskogen

Pip är rädd för Bamse i Trollskogen. Det är ett spännande tecknat avsnitt med en massa troll. Jag gillar att Pip är rädd för det. Det gör att han vill sitta i knät med mina armar hårt omkring sig.

"Skydda mig, mamma." säger Pip då.

Det gör jag så gärna. Jag skyddar dig så gärna från Bamse och alla troll. Själv tycker jag att Skalman är lite läskig med sitt förståsigpåande och att Lille Skutt är söt, men lite jobbig med sitt gnäll. Men att krama Pip, det blir jag inte less på.

Hemskheter!

Så går ett år ifrån mitt liv och kommer aldrig mera åter

I morgon kliver jag över på 30+ sidan.Vad hände?

Igår firade jag och Ljuvliga Maken min 30-årsdag. Lite sent, jag vet, men ändå. Vi åt god middag ute på lokal och tittade på film på biograf. Den tidiga föreställningen, vi orkar inte vara ute så sent längre.

Hur som haver. Under det ypperligt goda måltiden diskuterade vi huruvida vi kan gå ut på lokal då det är 27+ utan att stöta på gamla elever. Vi kom fram till att jag kan det. Inte Ljuvliga Maken.

DET är läskigt. Ljuvliga Maken har arbetat över 10 år på arbetsplatsen nu. Med andra ord så kan han inte gå på lokal där det är 27+ utan att riskera att stöta på gamla elever.

Inte för att det gör något. Det är mer tanken som är läskig. Vad hände?

Tänk så unga vi var då vi träffades och blev kära. Ljuvliga Maken var inte 30 år fyllda. Och nu är jag 30+.

Eller, det är inte riktigt sant. Om ett dygn är jag 30+.

Nu ska jag fira mitt sista dygn som 30-åring med att äta lite extra tårta. Och fira mina sista 34 år som yrkesarbetare. Men, det är klart. Innan jag blir pensionär har väl åldern höjts till 75 och då har jag ju faktiskt 44 år kvar att arbeta.

Hemska tanke.

Stormarknaden söder om staden tar pris - än en gång

Igår besökte jag den blåvita stormarknaden i närheten av min arbetsplats. Jag skulle nämligen införskaffa lunch då jag glömt ta med mig.

Väl vid kassan betalade jag och kom sedan på att jag borde köpt nässpray. Men aha! Det går ju att köpa det på mataffärer också! (Ja, det ligger visserligen ett apotek vägg i vägg, men det glömde jag bort i stridens hetta)

Jag bestämde mig för att köpa nässprayen i kundtjänstdelen. Det var ingen kö där, så jag tänkte att fort skulle det vara gjort.

En till synes käck dam stod i kassan till korv med bröd-delen. Där ställde jag mig och sade lite lagom glatt:

- Hejsan! Jag skulle vilja köpa nässpray!
- Det går inte, svarade den nu lite mindre käcka damen, du står i fel kö.

Jasså, tänkte jag. Det är ju för fasen inga andra människor här. Men, laglydig som jag är så förflyttade jag mig en meter åt vänster och ställde mig vid den kassan.

Döm om min förvåning då samma, nu i mina ögon, inte alls käcka dam kommer dit.

- Hejsan! Jag skulle vilja köpa nässpray! säger jag ljuvligt igen.

Nu fick jag köpa mitt nässpray.

Märkligt. Mycket märkligt.

Ljuvliga Linda och grannlandet i öst. Eller: Ny fakta om Finland!!!

Pip har varit en stolt ägare till en karp, vid namn Egon. Nu finns inte Egon längre. Han dog en alltför tidig död, förmodligen åsakad av övergödning.

Idag pratade vi om detta, jag och Pip.

- Mamma, Egon finns inte längre.
- Nä, han blev ju sjuk.
- Nej, han är inte sjuk han är död.

Pip, han är brutalt ärlig som sagt. Inga omskrivningar.

- Ja, Egon är död. fortsätter jag. Han är i fiskhimlen nu.
- Nej, han är inte i fiskhimlen. Han är i Finland. svarar Pip.
- ???
- Ja, han är i Finland. Pappas mormor och morfar är också i Finland. De har åkt dit med en raket.

Ja, det låter rätt trevligt. Men, Finland blev helt plötsligt även en ganska läskig plats tycker jag. Samlas alla döda där?

Så, kära läsare, nu vet ni det. Om ni känner en dragning till Finland - tänk igen. Det kan eventuellt vandra zombisar där.

Bara så att ni vet.

Finland, inte bara vårt grannland. Även the land of dead people and fishes.

Ljuvliga Linda skäms och skräms en aning

Min Ljuvliga Pappa är underbar. Men, hans smak ifrågasätts ibland av undertecknad. Förra helgen, och en massa helger framöver, är det en stor musikhändelse som sänds på SVT.

Ljuvliga Pappa kommenterade så här: "Den där Bananen var väl härlig, ändå".

Nej, Ljuvliga Pappa. Bananen är skämsskrämmande. Intet annat.

Pip är fortfarande ljuvlig, men ack så brutalt ärlig. Idag upplyste han mig ÄN en gång:

"Mamma, du har en tjock mage". Sedan blinkar han med sina ögonfransar och fortsätter: "Visst HAR du det?"

Tack Pip. Tack.

Ljuvliga Linda blir starstruck

Förra helgen besökte jag den Kungliga Hufvudstaden. Målet med denna resa var att besöka den enorma bollen söder om city. Där höll ett väldigt känt sportmärke sitt årliga träningskonvent. The Nike Blast 2012.

Det var inte bara jag som besökte detta konvent. Ungefär alla Sveriges träningsnarkomaner var där och förlustade sig. Se bara så många vi var:

Hall 1. Ja, det fanns flera hallar - och fler människor

Ja, under två späckade dagar skulle träningssuget stillas. Eller, tja stillas och stillas, snarare kanske eldas på. Jag hade bokat tio pass under helgen och en kort recension tänkte jag bjuda på.

Dag 1

IntenSati: ett lite suspekt pass, som hölls av en oerhört amerikansk amerikanska. Denna supersocialtrevliga donna gav oss ett cardiopass med tillhörande affirmationer. Passet var rätt märkligt faktiskt, men det är affirmationerna som fastnade i mitt huvud.

I can. Yes I am!
I will. Yes I´m ready!

I´m the Master Of My Life!

Och så vidare. Dessa rader mässar fortfarande i mitt huvud. Oupphörligen. Ibland slinker de ur mig också, så de i min närhet får affirmationerna kastade efter sig.

Ultimate D: Dorotka Barburin bjöd på ett danspass som var trevligt. Punkt.

Bodystrikes by Power Strike: Kanske den mest vältränade italienskan ever höll i ett slags kampsportsinspirerat benpass. Snygga ben skulle man tydligen få. Nja, jag tyckte det var rätt oinspirerande. Ilaira var ett muskelpaket, men inspirerande? Njää. Och jag vill hellre ha inspiration än snygga ben. Liks piks.

Ilaria Montagnani är musklig.

Global Yoga PLAY: Johanna Andersson. Denna urtjusiga kvinna höll ett yogapass som jag faktiskt gillade. Jag är skeptisk till yoga, inte för att jag tycker det är onödigt utan just för att det är så himla nödigt. Jag är stel som ett kylskåp och tycker det är jobbigt att sträcka ut. Men, jag är lite kär i denna Johanna så jag tyckte om passet. Dessutom fick hon mig att skratta under en yogaklass. Stort.

Body Combat 51 Vad ska jag säga? Combat är combat. Release är release. Combatrelease är tipp topp. Jag kräver inte så mycket mer.

Nu var visst dagen slut. Men, sörj icket. Det var även en dag två!

Dag 2

CX WORKS 6 Les Mills variant av core. Detta hade jag faktiskt inte testat förr och det var både bra och tungt. Däremot gjorde det lite ont i mina stygn, så jag var tvungen att ta det lungt. Att goa Line höll i passet var mest ett plus i kanten.

Vinyasa Yoga Åh herre min je! Ett yogapass till? Ja, nu har det snurrat om för den Ljuvliga Damen. Vojne vojne. Men...

Yes I can! Yes I´m ready!

Herr Ringberg är ju duktig på sin sak. Annat kan man inte säga. Och Ljuvliga Linda är stel och hade fortfarande ont i stygnen - annat kan man inte heller säga.

SH´BAM 7  Mer Les Mills. Roligt roligt roligt. Skoj skoj skoj. Mycket bra release. Mycket duktiga presentatörer, Dorotka och Kimmo gjorde sitt jobb.

Core flow Magnus Ringberg igen! Vad är nu detta. Och yoga igen?! Eller, nä det var ju core. Fast yoga. Typ coreyoga. Rätt jobbigt faktiskt. Jag deltog inte hela tiden. Någon måtta får det vara på stygnmörderiet.

Body Pump 81 Sista passet för helgen. Goa Line fick inspirera mig igen tillsammans med giganten Petter och den lite mindre herr Jöback. Bra pass, inte den roligaste releasen men långt ifrån den sämsta också. Bicepslåten kommer att bränna fint i framtiden och de hysteriskt många frivändningarna kommer också att bränna skiten ur deltagarna. Härliga tider!

Så där ja. The Nike Blast över för detta år. Nu är det nästan 365 dagar kvar till nästa gång. Men, det var ju mer än träning. Massage hann jag med. En norsk gutt tog chansen att trycka till rumpan på mig - och som han tryckte. Det var nog värre än italienskans benpass. Ont gjorde det, men visst det släppte nog en spänning eller två.

Så vad tar jag med mig?

I can. Yes I am!

I´m the master of my life!

Det märkligaste passet jag någonsin varit med om är det som etsat sig starkast i mitt minne. Det var långt ifrån det bästa passet, men det var roligt och vilka hysteriska skrattattacker det ledde till vid samtal senare. Eller hur, E och M?

Men, nu var det ju inte det här inlägget SKULLE handla om. Det var ju att jag blev starstruck. Och, det blev jag. Jag tycker det är superdupercoolt och häftigt att få träna för dessa inspiratörer och presentatörer. Men, det är en ruskigt smal nisch och de flesta i min omgivning tycker bara att jag är konstig och lustig som blir så till mig.

Det bjuder jag på. Liks piks!

WOHOOOOOO!!!!!!!