Ljuvliga Linda och 3-talet

I sagans värld är 3-talet ofta något speciellt. Det talas om tre önskningar, tre söner/döttrar och tre små grisar. Ja, det finns säkerligen fler exempel på 3-talet, men nu är jag lite trött i huvudet så jag kommer inte på fler.

I verkligheten är 3-talet också ofta speciellt. Men, där är ofta siffran tre synonymt med "three is a crowd" (för att vara lite internationell och modern).

När jag var liten var vi tre flickor som gick hos samma dagmamma. Vi hade väldigt svårt att leka tillsammans alla tre. Det gick så långt att vi turades om att stöta ut en i gruppen - och det blev okej och accepterat. Rätt vidrigt beteende egentligen, men det var så det var.

Det är nog ganska vanligt att tre flickor inte kan leka tillsammans. Jag vet inte hur det är för pojkar, för jag har aldrig varit pojke.

Däremot vet jag mycket om hur det är att vara tre tjejer. Jag har nämligen två systrar också och vi leker väldigt sällan tillsammans. Mina två äldre systrar verkar hitta på en hel del tillsammans, ja de umgås titt som tätt. Jag är ytterst sällan med. Det är väl egentligen inte något större problem, för vi är rätt olika som personer och det enda vi har gemensamt är blodsbandet och det faktum att vår dna-uppsättning ser rätt lika ut. Hade vi inte varit systrar hade jag förmodligen aldrig lärt känna dem och då inte heller reagerat på att jag inte är med i gemenskapen. De är några år äldre än mig också. När vi var små var de lastgamla, men åldersskillnaden krymper ju som bekant ju äldre man blir.

Däremot kan jag fundera lite krasst på framtiden. Det finns högtider då det ska vara så väldans familjärt och trevligt. Julen till exempel. Jag funderar lite på vad som händer den dagen VI är äldsta generationen. Kommer vi att umgås då, eller är alla band klippta?

Huvva. Det där tänker jag inte fundera på, men jag har varit så väldigt existensiell och känslig idag.

Ljuvliga Maken har också två systrar. Systrarna umgås mycket med varandra och jag umgås med dem också. Jag gillar mina svägerskor och tycker att jag är en lyckans ost som fått just dem som svägerskor. Däremot umgås inte Ljuvliga Maken så mycket med dem, inte på tu man hand i alla fall. Undrar just om det beror på att han är kille och de är tjejer, eller om det är 3-talet eller möjligen åldern som spelar in.

Det är nämligen lika många år mellan Ljuvliga Maken och hans systrar som det är mellan mig och mina systrar.

Jasi, det där 3-talet.

Vi vill gärna ha en till bäbis i framtiden, Ljuvliga Maken och jag. Men, det kanske är lika bra att satsa på 4,5,6,7 stycken i stället?

3 verkar vara en så knepig siffra.

Vi har inte riktigt samma prioriteringar vid städning, Ljuvliga Maken och jag

Ljuvliga Familjen har bytt bil. Vi har bytt ut vår gamla, pålitliga, svarta bil, som kunde vända på en ettöring. Nu har vi en modern, säkert pålitlig, svart bil som är kall när den ska vara det och varm när den ska vara det.

Ljuvliga Maken älskar bilen. Ja, det är rent lite otäckt vilka varma känslor han hyser för det där fyrhjuliga åkfordonet. Han putsar och han fejar och han gnuggar och han sköter om.

Vi har nyss kommit hem från semester och jag blev lite fundersam under färden då jag efter ett kort besök på macken kommer ut i bilen och ser Ljuvliga Maken putsa instrumentbrädan med en specialtvättservett.

Allvarligt?

Jepp. Fullständigt.

Däremot gnäller jag, gnölar och brölar om att han måste säga åt Pip och Mikro att tvätta händerna DIREKT efter måltid för att de inte ska kladda ner tapeter och textilier i huset.

Äh, tycker Maken. Det ordnar sig.

Tänk om han kunde hysa samma varma städkänslor åt vårt hus som han hyser för sin bil.

Vi skulle ju bo i värsta lyxiga, superrena, snajsiga huset ju! Värsta super clean alltså!

Nåväl. Han är ju som fin ändå, den där maken. Och, i morgon firar vi 2-årig bröllopsdag. Så, det finns kanske viktigare saker att prioritera än städningskonflikter.

Tjuvtagen bild cirka 5 minuter innan texten skrivs. Ja, ni ser ju vad han gör.

Produkter, produkter, produkter till nytillskottet

Ljuvliga Linda irriterar sig på saker och ting

God kväll.

Oftast ter sig livet ljuvligt, men vid sömnbrist kan mindre saker irritera mig. Som när jag ska inhandla saker på den stora stormarknaden här i trakterna och somliga människor ställer sina kundvagnar mitt i gången för att sedan traska iväg och hämta någon vara.

Eller när jag befinner mig på samma affär och pensionärs*?!#¤% går i snigeltakt i gångarna för att så småningom stanna och sakteliga fundera på något världsproblem.

Eller när jag ska försöka publicera en kommentar på en annan blogg och får meddelandet "Ursäkta, en ko har tagit sig in i servicerummet. Igen"

Ursäkta. Jag är inte född igår. Det är förmodligen inte någon kossa som har tagit sig in i servicerummet. Kanske är det en kossa som har klantat till det hela, men då är det förmodligen en människa av kött och blod som programmerat något fel.

Skyll inte på Kossa Mu! Banne mig.

God natt!

Pip tar bristen på ödmjukhet till en helt ny nivå

Pip lider av brist på ödmjukhet. I sanningens namn så existerar inte ödmjukhet i hans värld. Jag förstår inte var han fått detta drag ifrån!

Jag menar: jag är ju ödmjukhetens moder. Ja, gudinna och skapare till och med. Jag måste säga att jag förmodligen är den mest ödmjuka i hela världen. Ja, förmodligen i hela universum.

Mycket märkligt.

Pip kan allt. Jajjemen, även sådant han inte testat och inte vet vad det är. Han talar dessutom om detta för alla som vill - och inte vill - höra.

- Jag är riktigt bra på det där! skryter Pip
- Hallå! Jag är mycket bättre än han på det där! fortsätter skrävlandet.

I kväll blev måttet rågat. Vid kvällsläsningen utbrister den lilla snorungen:

- Jag är en mycket bättre läsare än du, mamma.

Hallå?

Är det du eller jag som arbetat, i rätt många år nu, som svensklärare? Hur många böcker har du läst, lille vän?

Med sårad stolthet och till skoskaftet nedtrampat självförtroende ber jag den lilla människan att läsa resten själv.

Och det gör han. För tydligen har vi läst texten så många gånger att han kan den utantill:

... sjuan och åttan är runda och tjocka. Tian krockar med elvan som ramlar som en boll. Tolvan är tovig precis som ett troll...

Eller nåt dylikt. Pip kan det hela så mycket bättre än mig.

Och, visst är det alldeles ljuvligt? Jag älskar hans självförtroende och jag hoppas att han aldrig tappar det. Ödmjukheten kan han få arbeta på. Det kan bli så väldigt jobbigt för honom i framtiden annars.

Ljuvliga Linda listar fördelar med en regnsommar

Sommaren 2012 kommer inte att gå till världshistorien som soligaste sommaren. Detta trots att vädret faktiskt varit hyfsat här i staden idag. Men, vad vet jag. Resten av sommaren kanske blir alldeles underbart ljuvlig.

Hur som haver. Jag tänkte pigga upp er med en liten pluslista. Det finns faktiskt fördelar med en vädermässigt-kass-sommar.

1. Regnet innebär färre dagar på stranden. Färre dagar i solen i allmänhet och på stranden i synnerhet innebär färre rynkor. Ja, det är faktiskt så att idogt solande ger fler rynkor. Det vet jag, för det har jag testat.

2. Samma sak som ovan fast med hudcancer som skäl.

3. Du slipper ha på dig sommarkläder. Vem gillar sommarkläder, liksom? Det är ju tusen gånger trevligare med tjocka, stickade tröjor och jeans.

4. Håret blir inte lika slitet som i strålande sol.

Och så vidare.

Och så vidare.

Äh. Vi vet ju alla att det där var fullständigt bullshit. Sol gör oss lyckligare.

GE MIG MERA SOL NU. JAG TROR ATT JAG KREVERAR!



Och detta trots ett relativt hyfsat väder idag.