Ljuvliga Linda rusar sitt första lopp i vårsolen

Förra torsdagen var ingen vanlig dag. Det var Ljuvliga Lindas första löparloppsdag. Här skulle det löpas! Ett glatt gäng bestående av diverse löst folk från arbetsplatsen tog plats i en minibuss och styrde kosan söderut. Ja,det var även en svikare som lämnat vår ljuvliga arbetsplats med på startlinjen!

I skolans bibliotek samlades vi alla för att gemensamt försöka starta bussen. Frk E blev så till sig att hon bjöd på en striptease mitt i biblioteket framför ögonen på tusentals böcker, några chockade kollegor samt några livrädda elever. Men, det var det värt. Det visade sig bli en varm kväll.

Väl inne i minibussen var det inte bara att starta den. Nä, här skulle det kollas att Frk E inte intagit några alkoholhaltiga drycker. Det var inte det lättaste att filura ut hur blåsarmaskinen fungerade, men skam den som ger sig.

Frk E hade inte druckit alkohol.

Det visade sig även vara en övningskörningsminibuss, vilket betydde att jag som satt bredvid Frk E kunde bromsa när jag ville. Det ville jag. Ibland.

Det var roligt.

I bussen pratades det mycket om vem som skulle ta hem den interna segern. Vi trodde alla att Frk M skulle göra det. Hon kände av pressen och blev alldeles nervös. Glamorlärar´n som också var med kläckte ur sig att "jag tror att jag tar dig, Ljuvliga Linda". Detta startade mitt tävlingshuvud. Jag skulle nog ge den där Glamorösa Lärarn en match.

Här sitter den Glamorlärar´n och Frk A och peppar loss!

Nervösa var vi alla och största problemet var huruvuda vi skulle hinna nervösbajsa och nervöskissa innan loppet. Det hann vi.

Nervöskissat klart!

Efter en hiskeligt lång uppvärmning där vi alla blev genomsvettiga och alldeles trötta kröp vi i plågor fram till startlinjen tillsammans med tusentals andra peppade brudar.

Nu du! Jag ska ta dig - tänkte vi båda!

Sedan sprang vi. Och SOM vi sprang. Ja, vi sprang fortare än vinden. Snabbare än ljuset. Som Blixten Mc Queen sprang vi! Det var nog världsrekord på oss alla skulle jag tro.

Hela gänget! Oj, vad duktiga vi är. Bilden har jag snott av Frk E.

Efter målgången drog vi alla till Svikarns nya jobb, där vi fick i oss en massa energi. Mina vänner trodde att de skulle få åka hiss, men nä - där fick de. Uppför trapporna fick de springa. Ska det vara, ska det vara!

Svikarn! Det är tur att hon är så söt och rar!

Vägen hem blev lång på grund av en lastbilsolycka. Men, det gjorde ingenting. Vi hade det så trevligt och sjöng en massa barnsånger till Glamorlärar´ns stora förtjusning.

Sedan sov vi och vaknade med blodade tänder.

Jag ser fram emot nästa år!

Vem som vann? Det säger jag inte. Men, segerns sötma är ljuvlig. Så mycket kan jag säga!

EXTRA EXTRA!!! Ljuvliga Linda festar loss och shoppar i vansinne. Allt detta i Hufvudstaden.

I helgen gick det vilt till. Ljuvliga Linda och den ljuvliga frk S hedrade Hufvudstaden med ett besök.

Himmel vad vi gjorde stan alltså. Fullständigt galna var vi. Jag tror att Den Kungliga Staden fortfarande drar efter andan och tänker "vad hände där?"

Efter två halvdagars kursande och jobbande så var det dags för fritid för de två småbarnsmorsorna. Och SOM vi tog tillvara på tiden. Vi rivstartade med en joggingtur i hiskelig takt. Ja, det gick så fort att vi tappade bort oss. Mitt lokalsinne är vida berömt, så jag skyller fullständigt på frk S. Helt plötsligt befann vi oss mitt på Hötorget i våra löpartights.

Nåväl. Vi sprang hem till hotellet och kände oss sjukt duktiga.

Klockan började väl närma sig 16.30. Blodsockret var vansinnigt lågt och nu skulle det ätas. 18.30 hade vi ätit klart.

Jaha?

Nu startar det hela, tänker ni. Och, som det startade alltså. Vi promenerade med våra klackeskor. Och SOM vi promenerade! Raka vägen in i en Bio-salong där vi åt popcorn och tittade på rörliga bilder. En mycket trevlig film om laxar som skulle inplanteras i Jemen.

Sedan gick vi hem till hotellet. 22.30 sov vi båda djupt.

Hipps vipps var det lördag och nu skulle det shoppas. Ja, SOM vi shoppade! Vi sprang och vi sprang och vi sprang. Gata upp och gata ner. Armarna hängde ner till kullerstenarna, tyngda av alla shoppingpåsar.

Ha!

Där fick jag er.

Det gjorde vi inte alls det. Vi åt lunch och vi fikade och vi promenerade. Och jag shoppade en hel tröja. Ja, den var visserligen lite kort i midjan, men jag väljer att kalla den för en hel tröja.

Sedan gick vi hem och kände oss sjukt duktiga. Klockan var ju nästan 19.00 och vi hade inte ens ätit middag än. Nu skulle vi liksom göra stan på riktigt. Så där som tuffa småbarnsmorsor gör.

Vi lyxade till det och åkte tunnelbana till södra delen av Hufvudstaden. Där åt vi en hiskeligt god middag. Och som vi åt. Ja, vi festade rent loss på en flaska vin till måltiden.

Vilt. Ja, himmel så vilda vi är alltså.

Den här kvällen blev det sent. Ja, jag lovar. Vi gick inte och lade oss förrän 24.00.

OJ OJ OJ

VOJNE VOJNE! Vad ska folk tänka om oss alltså? Hur beter vi oss egentligen?

Hipps vipps var det söndag och vi skulle ta det lite lugnt efter allt detta ståhej. Vi tog en promenad och SOM vi vandrade. Ända till den där slottsträdgården där det är så mysigt och där folk kan äta ekologiskt och trevligt fikabröd samt matigare smörgåsar.

Sedan åkte vi hem.

Mätta, belåtna och utvilade. Så där som småbarnsmorsor sällan är.

Vilken fantastisk helg. Det gör jag gärna om!