Ljuvliga Linda och himmelriket

Igår var det så kallad kundkväll i vår stads största blomsteraffär. Jag hade haft en rätt pissig dag för att använda ett starkt uttryck. Pip var hängig och klängig. Inte tillräckligt sjuk för att kallas sjuk men inte tillräckligt pigg för att vi skulle våga oss ut på äventyr.

Nåväl. När Ljuvliga Maken kommit hem från jobbet frågade han mig om jag inte skulle ta och hitta på något roligt? Jajjemen, svarade jag, jag ska köpa mig ett lass billiga orkidéer.

Sagt och gjort. Jag satte mig på cykeln och trampade iväg till blomsterbutiken. Det var dock inte bara jag som hade det i sinnet, denna torsdagskväll.

I affären bjöds det på snittar, småplock och bubbel. Det tyckte stadens alla snåla pensionärer var trevlig, så de stod där och trängdes med blomsterinköparna. Det var rent ganska jättetrångt, så att säga.

Helt plötsligt rullades den in: orkidéevagnen. Nu blev det liv i luckan! Folk klättrade på varandra, slet varandra i håret och plockade på sig av godbitarna! Jag högg tag i tre skönheter och stoppade dem, samt en ljuvlig vit azalea, i min korg. Sedan ställde jag mig i kön som ringlade lång inne i affären.

I kön fick jag stå närmare en halvtimme. Runt om mig hörde jag människor pusta och frusta: "Jag måste ut härifrån!" "Släpp ut mig!"

Själv njöt jag. Det var inte en enda person som frågade "va?" eller som tjöt "maaaaaaaammmmmma, kom!" eller något annat som kunde vara kopplat till mig.

Jag var i himmelriket, och jag fick vara där länge. I fred.

Ljuvliga orkidéer!