Att träna
Träna, tränade, tränat, har tränat, hade tränat, kommer att träna
Tränande
Träna!
Det finns ord som jag anser överanvänds till en kräknivå. Träna, till exempel. Jag har själv använt ordet i så pass hög grad att jag skäms en smula. "Jag älskar att träna. Jag tränar si och så många gånger per vecka. Jag tränar allt möjligt. Jag tränar och jag tränar". Blääääääh!
Vad i helskotta tränar jag inför? Ett matteprov? Körkortet? Vasaloppet? Vad har jag för mål?
"Jag tränar för att må bra, för att det är så himla hälsosamt och för att det är roligt". Jaha. Och när du mår bra då? När du är hälsosam och har roligt? Vad ska du träna för då? När du nått ditt mål, alltså? Ska du bli ohälsosam då? Det verkar nämligen bli nästa steg för många.
Det finns ord som jag anser överanvänds, som sagt. Låt oss byta ut ordet träna till motionera. Det låter så mycket sundare tycker jag. Och, motionera behöver inte vara så krångligt. Vardagsmotion ftw. Då slipper du ta bilen till skidspåret, gymmet eller simhallen för att träna. Då kan du cykla till kompisen på andra sidan stan för att dricka en kopp kaffe och sedan cykla hem. Att du tar bilen till gymmet för en kvarts högintensiv träning och sedan tar bilen hem och äter 2000 ägg och dricker några liter koffein- och taurinstinn dryck gör dig förmodligen inte lyckligare.
Om det nu inte är så att du faktiskt tränar. Tränar inför något speciellt. Då må du ju få äta dina ägg och dricka din dryck och instagramma dina kost- och träningsvanor. Och, i så fall önskar jag dig lycka till med vad det nu är du strävar mot.
MEN DET VAR DÅ SJÄLVA TUSIKEN SÅ SUR HON ÄR DEN DÄR VÄLDIG OLJUVLIGA LINDA!
Jaa, det bjuder jag på.
Lite sur och lite gnällig. Det kan bero på att jag inte har svettat upp mig på länge, eller så beror det på att jag inte har fått tangenterna att brinna på länge. Eller så har jag bara mognat och insett att livet är så mycket mer än träning och stress.
Jag är hemmafru just nu. ÄND AJ LAJK IT!
Påminn mig om detta när jag faller tillbaka i gamla vanor. Påminn mig om hur bra jag mådde när jag kände lugnet, när doften av en tjock bäbiskalufs höjde mina seratoninnivåer betydligt mer än 100g SSRI-preparat.
Men i höst ska jag eventuellt springa en halvmara, för att jag vill det. Så, jag kommer nog att vilja träna inför det i sommar. Ser du? Jag kommer nog att vilja träna inför det. Inte måsta.
Nästa gång kommer jag att flänna loss om det förhatliga ordet: duktig.
På återseende!
ps) Jag gissar att jag kommer att kasta sjukt många stenar i mitt lilla glashus så småningom, men då bjuder jag på det också.
måndag 30 mars 2015
lördag 24 januari 2015
Ljuvliga Linda funderar på skoidioter, snuskisar och nakenyoga
Jag har simmat en del på sistone. Om jag bortser från de rätt äckliga duscharna, så gillar jag det. Det är fridsamt att glida fram genom vattnet och min kropp i allmänhet och mina armar och ben i synnerhet passar utmärkt i det blöta elementet. Jag blir sällan trött utan kan nöta längd efter längd försjunken i tankar eller betraktandes mina medsimmare, inte sällan äldre, outtröttliga kvinnor.
Det är dessutom förnöjsamt att vara viktlös just nu. Jag glömmer bort min gravida otymplighet och känner mig lätt som en fjäder.
Men.
Ja, ett stort men. Vad är det med folk egentligen? Följande text möter dig när du ska in i omklädningsrummet:
Jag kan ha förståelse om du inte är läskunnig alternativt icke svensktalande, men ta dig en titt på denna bild:
Visserligen fortfarande text, men nu är det adderat en bild som i mitt tycke är rätt talande. Det finns ett tredje steg också:
Suck. Skor, skor, skor. Och, detta är ändå en liten mängd. Besök badhuset vid 14-tiden, så ska du få se på skor. Om tjuven tar dina skor, så får du banne mig skylla dig själv.
Nåväl. Skoidioter finns det uppenbarligen här. Det finns snuskisar också. Personalen har satt upp skyltar på väggar, på skåp, på toaletten. Det rullar en text på en monitor inne i simhallen. Texten lyder så här:
Bilden illustreras med tydliga punkter på var du ska tvätta dig extra noga innan du tar på dig badkläder. Informationen är beskriven på många olika språk. Det går liksom inte att missa, kan jag tycka.
Men, men, men...
Snuskisar. Snuskisar all over the place. Vissa duschar inte alls innan de går ut i poolerna. Vissa duschar lite grann iklädda badkläder och vissa tar informationen på allvar och tvättar sig ordentligt innan badet. Nakna och med schampo i håret. De är inga snuskisar. Men ickesnuskisarna är ganska få.
Hu. Huvva. Usch.
Så, om jag bortser från de rätt snuskiga duscharna, skoidioterna och snuskisarna så gillar jag badhuset.
Idag simmade jag länge. Jag sträckte ut kroppen och när jag blev less så tänkte jag på hur härligt det skulle bli att krypa in i bastun och värma mig efteråt. Sedan simmade jag ett par längder till innan jag klev upp, duschade igen och smetade in en hårinpackning i håret.
Till bastun!
Najs. Varmt och gött. Det var två kvinnor till i bastun, den ena bad att få slänga på mer vatten och det protesterade jag inte mot. Jag gillar värme. Kvinnan gillade också värme. Och yoga.
Idag blev jag nämligen vittne till en lång nakenyogasekvens i bastun. När kvinnan stod i hundens position längst upp i bastun kände jag att jag nog skulle gå och duscha ur hårinpackningen och bege mig hemåt.
Jag vet inte, jag. Även om jag försöker vara öppenhjärtlig och nytänkande så känner jag att min gräns gick där. Jag önskar också att det fanns bikramyoga här i stan, men då vill jag gärna att det är en påklädd variant som inte utspelar sig i det offentliga badhuset.
Men, jag kanske bara är pryd. Och gnällig.
Vad tycker du?
Visserligen fortfarande text, men nu är det adderat en bild som i mitt tycke är rätt talande. Det finns ett tredje steg också:
Suck. Skor, skor, skor. Och, detta är ändå en liten mängd. Besök badhuset vid 14-tiden, så ska du få se på skor. Om tjuven tar dina skor, så får du banne mig skylla dig själv.
Nåväl. Skoidioter finns det uppenbarligen här. Det finns snuskisar också. Personalen har satt upp skyltar på väggar, på skåp, på toaletten. Det rullar en text på en monitor inne i simhallen. Texten lyder så här:
Bilden illustreras med tydliga punkter på var du ska tvätta dig extra noga innan du tar på dig badkläder. Informationen är beskriven på många olika språk. Det går liksom inte att missa, kan jag tycka.
Men, men, men...
Snuskisar. Snuskisar all over the place. Vissa duschar inte alls innan de går ut i poolerna. Vissa duschar lite grann iklädda badkläder och vissa tar informationen på allvar och tvättar sig ordentligt innan badet. Nakna och med schampo i håret. De är inga snuskisar. Men ickesnuskisarna är ganska få.
Hu. Huvva. Usch.
Så, om jag bortser från de rätt snuskiga duscharna, skoidioterna och snuskisarna så gillar jag badhuset.
Idag simmade jag länge. Jag sträckte ut kroppen och när jag blev less så tänkte jag på hur härligt det skulle bli att krypa in i bastun och värma mig efteråt. Sedan simmade jag ett par längder till innan jag klev upp, duschade igen och smetade in en hårinpackning i håret.
Till bastun!
Najs. Varmt och gött. Det var två kvinnor till i bastun, den ena bad att få slänga på mer vatten och det protesterade jag inte mot. Jag gillar värme. Kvinnan gillade också värme. Och yoga.
Idag blev jag nämligen vittne till en lång nakenyogasekvens i bastun. När kvinnan stod i hundens position längst upp i bastun kände jag att jag nog skulle gå och duscha ur hårinpackningen och bege mig hemåt.
Jag vet inte, jag. Även om jag försöker vara öppenhjärtlig och nytänkande så känner jag att min gräns gick där. Jag önskar också att det fanns bikramyoga här i stan, men då vill jag gärna att det är en påklädd variant som inte utspelar sig i det offentliga badhuset.
Men, jag kanske bara är pryd. Och gnällig.
Vad tycker du?
torsdag 22 januari 2015
Nämen hejsan hej!
Det var inte igår va? Det var ganska exakt två år sedan märkte jag när jag öppnade bloggen. För två år sedan var jag gravid i vecka 38 och rätt less på kommentarer om min graviditet, jag var less på min förmåga att hamna in stridens hetta. Ja, allmänt trött, less och ledsen.
Två år senare så är jag gravid i vecka 38 och rätt less på kommentarer om min graviditet men i övrigt vid gott mod och med mycket energi kvar.
Ja, tänka sig. Det blev en bäbis till, ett litet kärleksbarn. För vet ni, om det finns mycket kärlek i ett hus så kan det komma bäbisar. Och finns det dessutom tre fantastiska barn som är ljuvliga på alla sätt och vis, då är det inte speciellt skrämmande med ett fjärde barn. Vi är inte oroliga. Vi är förväntansfulla och glada.
Men...
... det finns de som verkar väldans oroliga över detta nytillskott.
HUR SKA NI GÖRA MED BIIIIIIILEN? HUR SKA NI RYMMAS I HUUUUUUSET?
Ja, jag tänkte informera dig, du nyfikna oroliga, exakt hur vi ska göra med bilen och hur vi ska rymmas i huset. Så slipper du ligga sömnlös och klia dig klådig över dessa OERHÖRT stora frågor, tänker jag.
1) Bilen
Vi kommer eventuellt till sommaren att köpa en 7-sitsig bil. En trygg och säker bil. Det känns bra, då kan vi även ta med en kompis till Pip till stranden. Vi har tidigare bara haft en bil, då vi tyckt att vi klarat oss bra på det. Vi är nämligen irriterande pigga och fräscha och cyklar och promenerar en hel del. Nu har vi köpt en extrabil av min svåger, så de få gånger som hela familjen måste forslas av motordrivet fordon så kör vi helt enkelt två bilar. Det lär inte bli så ofta dock. För vi är fortfarande irriterande pigga och fräscha.
2) Huset
Vi kommer inte att bygga ut eller flytta. Vi bor i en alldeles lagom villa, varken jättestor eller jätteliten. Ett 70-talsnyckelhus med fyra sovrum. De två yngsta delar sovrum. Bäbisen kommer att sova i vårt sovrum och den dagen (typ om 2000 år) då barnen absolut kommer att kräva varsitt sovrum, så kommer vi helt enkelt att bygga en vägg i ett av sovrummen. Det är nämligen så pass stort.I vilket fall som helst så har varje familjemedlem drygt 20 kvadratneter att leva på och jag betvivlar synnerligen starkt att det räknas som trångbott.
Phu! Känns det bättre nu? Har du fått svar på de frågor som du grunnat dig grön över?
Till en annan sak som inte har förändrats på två år. Jag har hört att det finns kvinnor som älskar att prata om sin gravidmage och som gärna jämför storlek på den med andra i samma tillstånd. Som kan älta den i sinne, som tycker det är mysigt när mer eller mindre främmande människor vill röra vid den. Som släpper allt annat i sin personlighet då plusset på kiss-stickan är ett faktum.
Jag är inte den kvinnan. Jag är fortfarande inte den kvinnan.
Jag är ointresserad av att höra din åsikt om du tycker att min mage är enorm och grotesk. Jag har fortfarande andra delar i min personlighet som jag tycker är värda att uppmärksamma. Och, jag vill att du ber om lov innan du smeker min mage. Annars finns det risk att jag tar ett saftigt grepp om din bakdel och kommenterar den. Och det vill du väl inte? Eller?
Och till dig som har mage att (hö, hö, hö) ställa frågan om "jag verkligen är säker på att jag inte väntar tvillingar" så kan jag informera följande:
1) Du är inte rolig och du är inte den första som drar det magstarka (hö, hö, hö) skämtet.
2) Om jag som höggravid tvillingmamma i vecka 38 fortfarande jobbar och har på mig högklackade skor så är jag inte annat än fantastisk. Fantastisk är jag visserligen, men inte SÅ fantastisk.
3) Jag kommer inte att besvara den frågan på ett trevligt sätt. Jag kommer att fråga varför du känner dig nödgad att ställa frågan och sedan kommer jag att be dig fundera på om du tycker att det är en bra fråga att ställa.
Phu! Sura, men ack så ljuvliga, Linda är back in the game!
Och du, om du tillhör dem som i all välmening frågar hur jag mår, säger att jag ser fantastisk ut och ger mig en spontan kram när orken tryter så säger jag:
TACK fortsätt så! Det uppskattar jag verkligen!
På återseende. Kanske :)
Två år senare så är jag gravid i vecka 38 och rätt less på kommentarer om min graviditet men i övrigt vid gott mod och med mycket energi kvar.
Ja, tänka sig. Det blev en bäbis till, ett litet kärleksbarn. För vet ni, om det finns mycket kärlek i ett hus så kan det komma bäbisar. Och finns det dessutom tre fantastiska barn som är ljuvliga på alla sätt och vis, då är det inte speciellt skrämmande med ett fjärde barn. Vi är inte oroliga. Vi är förväntansfulla och glada.
Men...
... det finns de som verkar väldans oroliga över detta nytillskott.
HUR SKA NI GÖRA MED BIIIIIIILEN? HUR SKA NI RYMMAS I HUUUUUUSET?
Ja, jag tänkte informera dig, du nyfikna oroliga, exakt hur vi ska göra med bilen och hur vi ska rymmas i huset. Så slipper du ligga sömnlös och klia dig klådig över dessa OERHÖRT stora frågor, tänker jag.
1) Bilen
Vi kommer eventuellt till sommaren att köpa en 7-sitsig bil. En trygg och säker bil. Det känns bra, då kan vi även ta med en kompis till Pip till stranden. Vi har tidigare bara haft en bil, då vi tyckt att vi klarat oss bra på det. Vi är nämligen irriterande pigga och fräscha och cyklar och promenerar en hel del. Nu har vi köpt en extrabil av min svåger, så de få gånger som hela familjen måste forslas av motordrivet fordon så kör vi helt enkelt två bilar. Det lär inte bli så ofta dock. För vi är fortfarande irriterande pigga och fräscha.
2) Huset
Vi kommer inte att bygga ut eller flytta. Vi bor i en alldeles lagom villa, varken jättestor eller jätteliten. Ett 70-talsnyckelhus med fyra sovrum. De två yngsta delar sovrum. Bäbisen kommer att sova i vårt sovrum och den dagen (typ om 2000 år) då barnen absolut kommer att kräva varsitt sovrum, så kommer vi helt enkelt att bygga en vägg i ett av sovrummen. Det är nämligen så pass stort.I vilket fall som helst så har varje familjemedlem drygt 20 kvadratneter att leva på och jag betvivlar synnerligen starkt att det räknas som trångbott.
Phu! Känns det bättre nu? Har du fått svar på de frågor som du grunnat dig grön över?
Till en annan sak som inte har förändrats på två år. Jag har hört att det finns kvinnor som älskar att prata om sin gravidmage och som gärna jämför storlek på den med andra i samma tillstånd. Som kan älta den i sinne, som tycker det är mysigt när mer eller mindre främmande människor vill röra vid den. Som släpper allt annat i sin personlighet då plusset på kiss-stickan är ett faktum.
Jag är inte den kvinnan. Jag är fortfarande inte den kvinnan.
Jag är ointresserad av att höra din åsikt om du tycker att min mage är enorm och grotesk. Jag har fortfarande andra delar i min personlighet som jag tycker är värda att uppmärksamma. Och, jag vill att du ber om lov innan du smeker min mage. Annars finns det risk att jag tar ett saftigt grepp om din bakdel och kommenterar den. Och det vill du väl inte? Eller?
Och till dig som har mage att (hö, hö, hö) ställa frågan om "jag verkligen är säker på att jag inte väntar tvillingar" så kan jag informera följande:
1) Du är inte rolig och du är inte den första som drar det magstarka (hö, hö, hö) skämtet.
2) Om jag som höggravid tvillingmamma i vecka 38 fortfarande jobbar och har på mig högklackade skor så är jag inte annat än fantastisk. Fantastisk är jag visserligen, men inte SÅ fantastisk.
3) Jag kommer inte att besvara den frågan på ett trevligt sätt. Jag kommer att fråga varför du känner dig nödgad att ställa frågan och sedan kommer jag att be dig fundera på om du tycker att det är en bra fråga att ställa.
Phu! Sura, men ack så ljuvliga, Linda är back in the game!
Och du, om du tillhör dem som i all välmening frågar hur jag mår, säger att jag ser fantastisk ut och ger mig en spontan kram när orken tryter så säger jag:
TACK fortsätt så! Det uppskattar jag verkligen!
På återseende. Kanske :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)