Ljuvliga Linda tycker inte alls att det är så mycket bättre

På lördagarna går det ett trevligt program på televisionen. Det är ett slags måbraprogram där ett gäng artister av diverse kvalitet och genre samlas och sjunger varandras, ibland för mig, okända låtar. Programmet hyllas i media och även på sociala medier, såsom fejjan (som vi ungdomar kallar den).

Förra året gick samma program, men naturligtvis var det andra artister som sjöng varandras låtar.

Mycket trevligt. Det är aldrig någon som röstas ut, även om någon sång titt som tätt slaktas och förstörs. Alla hyllar varandra och klappar glatt i händerna. När sången är slut kramas artisten som sjungit låten av artisten som vanligtvis sjunger låten. Ibland blir det tårkalas och allas ögon är blanka. Det brukar bli det när Laleh sjunger. Det tycker alla om.

Nja, jag vet inte jag. Om det är så himla mycket bättre i år?

Förra året blev jag förälskad och förförd av programidén. Vilket nytänk! Och vilket trevligt program! Det är ju aldrig någon som röstas ut!

I år hade jag skyhöga förväntningar. Tänka sig vilken trevlig programidé!

Men, surLinda, om än vansinnigt ljuvlig, tycker inte att det håller samma klass. Artisterna verkar inte ha så roligt. Alltid är det någon som klagar på aktiviteterna som genomförs och oftast är det Eva Dahlgren. Det är lite trist inställning tycker jag. Det är ju så trevligt att artisterna hittar på och genomför diverse tokigheter. Mikael Wiehe är väldigt arbetskygg. Det gillar jag. Hans fasad existerar inte. Han har nog ingen fasad. Han är bara lat och rolig.

Jag saknar Lill-Babs. Hon var för härlig. Och ljuvlig. Sedan sjunger hon hellre än bra, i mina ögon. Lite som jag faktiskt! Och det var ju så trevligt när Petter blev bästis och bundis med just Lill-Babs och Lasse Berghagen. För att inte tala om när Thomas Di Leva lekte burken. Det var underhållning.

Vi får se om det vänder. Om det blir så mycket bättre.

Här är de. De tokiga artisterna.