När barn är små och pluttiga förväntas de gå upp saftigt i vikt, växa flera meter per månad och helst både ha tänder och kunna krypa vid, sisådär, tre månaders ålder. Tjockast och snabbast vinner, liksom. Barnen ska äta allt som serveras, med idel glada utrop. Men, å andra sidan ska man helst amma barnen tills de är 14 år - samtidigt. Det rimmar lite illa, men så är det faktiskt. Tro mig, eller ej.
Idag var det dags igen. Mikro skulle mätas, vägas och plingas i öronen med fina små bjällror. Glad i hågen stövlade jag iväg med vagnen och ungen. Lite nervig var jag allt, ungen hade irriterande nog gått och blivit sjuk veckan innan till ära. Matlusten var lägre än vanligt och förmodligen hade han tappat några viktiga gram.
HUR SKULLE DETTA GÅ?
Jag brukar säga till andra mammor med viktigpetter-röst "men det är ju inte så viktigt det där med BarnaVårdsCentralen. Ungen växer i sin takt. Får tänder i sin takt. Kryper i sin takt. Har sömnmönster som passar DITT barn". Så det så!
Ha.
När dubbelmoral-Linda sedan sitter där på stolen inne hos BVC-kvinnan hålls det tummar till de blånar för att ungen ska ha vuxit och tjockat till sig ordentligt. Jag stirrar irriterat på vågen och försöker med blotta viljan att få den att lägga till några gram. Eller kilon, helst. När det är dags för mätning, så tycker jag innerst inne att "visst fasen kan kvinnan dra ut benen nåååågra centimeter till"? Eller meter, helst.
Tyngst och längst vinner. Liksom.
Mikro, han hade den dåliga smaken att inte alls lagt på sig speciellt mycket i vikt. Trots att han äter hela tiden. Lång var han inte heller. En riktigt liten plutt. Trots att han äter hela tiden. Han vill inte krypa eller masa. Han vill inte ligga på mage. Och, tänder? Nää, inte ett enda riskorn till tand. Mikro var inte heller så sugen på att lyssna efter bjällror. Han föredrog den röda pinnen som BVC-tanten viftade framför hans ansikte med. Till slut vände han huvudet efter plingeplongljudet och BVC-damen blev nöjd.
Men sitta vill han. Och det kan han. Så det så. Och sova vill han. Helst 16 timmar per dygn. Så det så.
På vägen hem möter jag min svägerska. Vi kan kalla henne Lilla L.
Jag talar om för Lilla L att Mikro inte är lång eller tung. Sedan tittar vi på varandra och utbrister:
"men det är ju inte så viktigt det där med BarnaVårdsCentralen. Ungen
växer i sin takt. Får tänder i sin takt. Kryper i sin takt. Har
sömnmönster som passar sig själv".
Så det så!
Ljuvliga Du, skriv ett blogg inlägg om David Eberhards teorier om du blir inspirerad någon dag, tror det är din grej. Särskilt om du lyckas provocera folk :) hihi
SvaraRaderaTack att du finns!
ps. skandal att Mikro inte lärt sig säga mitt namn än! Men du kan ju ta upp det nästa gång ni är på BVC...
Jag vet, Lillan. Som mor får jag skämmas ordentligt över att han inte lärt sig prata än. Det är bara dadadadada hela tiden. Pinsamt!
SvaraRaderamen var glad för att han inte växer så förbenat! då kan du ju ha samma kläder på honom längre!
SvaraRaderaVem har sagt att jag inte är glad? Fick jag bestämma skulle jag stoppa honom i en burk och behålla honom liten. Men, störst vinner ju bvc-jakten. Eller hur? ;)
SvaraRadera