Nåväl. I boken skriver Morgan bland annat om brevvänner. Minns ni dem? Man kunde sätta in annonser i exempelvis veckotidningar eller serietidningar. Ett exempel kunde vara "Hej! Jag är en tjej på 12 jordsnurr som söker kompisar att pennfajtas med".
Jag hade många brevvänner. Både utomlands och inrikes. Jag minns speciellt en tjej som jag faktiskt brevväxlade med länge. Flera, flera år. Hon hann till och med få barn vill jag minnas. Men, de flesta relationerna varade bara några få brev. Det blev liksom lite tråkigt att bara skriva: "Hej! Hur mår du? Jag mår bra. Idag har jag varit i skolan. Sedan lekte jag med min kompis. Hej då! Ps. Skriv Snart Svar." Det sista PS:et var viktigt. Det skulle vara ett jättestor S och sedan skrev man kriv nart var bredvid S:et. Det var tufft, tyckte vi.
Men! Som om detta inte var nog, skrev jag och mina riktiga kompisar brev till varandra. Långa brev. Jättelånga brev där vi redogjorde för dagarna. Att kompisarna varit med på dagarna spelade inte någon roll. Vi skrev om det i alla fall. Vi skrev även dagbok och ringde sedan till varandra och läste upp vad vi hade skrivit. Mycket märkligt beteende. Var inte hela poängen med dagbok att det skulle vara hemligt?
Det här höll vi på med ända upp till gymnasieåldern. Jag minns att jag och min allra bästa vän skrev långa brev på kvällarna och sedan läste vi varandras brev på bussen på väg till skolan. Och som vi ältade. Vi skrev om samma saker varje dag. Om killar vi var kära i. Vi tröttnade aldrig. Kunde skriva om det om och om och om igen. Ibland var vi dessvärre kär i samma kille. Då kom vi oftast överens om vem som skulle få vara kär i honom. Det löste sig alltid. Vi skrev brev på lektionerna också. Det ser jag aldrig nu. Nu ser jag bara mobiler och sms på lektionerna.
Jag kanske borde börja med det här igen. Eller, är det det jag redan gör? Bloggeriet är ju ett slags brevskrivande. Jag skriver vad jag vill men nu är det tillgängligt för dem som tycker det är intressant nog att läsa.
Jag hade över 20 brevvänner världen över och så fort jag fick breven skickade jag svar, sen fick man vänta och vänta flera månader innan man fick svar, tillslut kom svaret och då svarade jag direkt som vanligt... Letade hela tiden fler vänner att brevväxla med för jag fick ju aldrig svar haha
SvaraRaderaJag har en av mina gamla brevvänner som vän på Facebook! Hon bor i Sydney och det lustiga är att vi aldrig träffades när jag bodde där.. men vi pratade om att vi skulle göra det.. det blev väl för läskigt att ses när man var 25 år och ville prata om annat än smaken på hubba bubba...Jag känner igen det där med brevskrivandet till bästa kompisen. Vi skrev på lektionerna och postade dem i varandras fack.. de inneöll rebusar, killsnack och avslutades alltid med rim, typ: puss å kram, tavelram eller kram å puss, dragspelsbuss.. hahaha.. Och ja nu är det mer sms:ande... men är inte det typ samma sak, fast digitalt, plus att man får snabbare respons.. /Shadde
SvaraRaderaMen visst var det något vist med de där breven? De där riktiga fysiska breven? Jag har sparat många!
SvaraRaderaJag har ju fortfarande kvar brevvänner och skickar riktiga brev;)
SvaraRadera