Ljuvliga Linda recenserar: Hungerelden

Oj. Det tog som stopp det här med recensionerna. Men, det blir lätt så när man blir så där ljuvligt gravid mitt i allt. Jag ber så mycket om ursäkt och ska genast ta tag i det här med recenserandet igen. Det är ju inte så att jag inte läst. Å nej, det är snarare så att jag har plöjt böcker.

Förlåt än en gång.

Nu är det dags!



Hungerelden är den direkta fortsättningen på Kråkflickan och är därmed skriven av samma författarpar som föregångaren. Alltså Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundqvist.

Jag tyckte mycket om Kråkflickan, ämnena till trots. Och, till skillnad från en hel del andra, så uppskattade jag Hungerelden mer.

Boken bottnar fortfarande i pedofili, incest och otäckheter, men det är inte samma vidriga, detaljerade beskrivningar utan här kommer mer av det psykoanalytiska in. Och, det är ju det jag saknade och längtade efter i föregångaren.

Boken ger faktiskt en rätt djup, och förmodligen rättvis, bild av problematiken multipla personligheter. Det blir inte det där lite läskigt sensationella som skrivs i kvällstidningsblaskorna när de väljer att belysa just multipla personligheter utan det här känns nytt och fräscht. Faktiskt riktigt lärorikt. Jag kommer på mig själv att vilja använda boken i utbildningssyfte, och det är inte så ofta jag känner så av en skönlitterär bok.

Jag kommer däremot även på mig själv med att fnissa åt de illa dolda samhällstolkningarna. Ibland är namnen lite väl mycket rip of, eller vad sägs om åklagare Kenneth von Kvist som dessutom drar paralleller till Quick då och då?

Nåväl.

De två kvinnliga huvudpersonerna, utredaren Jeanette och terapeuten Sofia, börjar mer och mer dras till varandra på ett privat plan och jag gillar att de manliga författarna faktiskt har låtit bli att frossa i lesbiska sexakter - vilket jag annars ofta tycker att det lätt blir i skildringar av lesbisk kärlek. Bra där, Erikson och Axlander-Sundqvist, bra där!

Så där ja, nu tänker jag faktiskt inte orda mer, utan endast konstatera att jag gillar´t!

Faktiskt mer än föregångaren. Och vet ni? Jag har läst tredje delen också, men den karamellen kan ni gott få suga på!