Ljuvliga Linda argumenterar och kastar sten

 

God kväll!

Dagen har färgats av argumentation och diskussion. Och, varför sluta med ett vinnande koncept? Låt mig fortsätta argumentera, diskutera och inte minst kasta stenar stora som mindre berg.

För några veckor sedan åkte jag och Fröken S på kurs. Med oss hade vi även vår nya bekantskap Frk S nr 2. Kursen handlade om hur ungdomar kan utbildas i miljöfrågor i allmänhet och hållbar utveckling i synnerhet.

Det fanns många dalar under den kursveckan, men även några toppar. En av topparna handlade, ödmjukt nog, om det diskussionsämne vi svenskar tog med oss från Svea Rike.

Överkonsumtion.

Vi ville hävda, och hävdar än idag, att överkonsumtionen är ett av de största miljöproblemen vi har i Sverige.

Jag äcklas lite då jag av eleverna får höra att deras fritidsintresse är shopping. Ja, det är faktiskt rätt äckligt. Finns det inget vettigare att intressera sig för? Ja, jag är medveten om att mer politiskt korrekta och accepterade fritidsintresse som idrott och musik innebär ett visst konsumtionsbehov. Det sticker jag inte under stol med. Men att ha shopping som intresse? Allvarligt?

En sak jag tog med mig från denna hållbarutvecklingskurs var:

Reduce
Reuse
Recycle

I den ordningen.

Vi är ruskigt bra på att recycla saker här uppe i norr. I alla fall om vi jämför med Bulgarien, Italien, Turkiet och säkerligen fler länder.

Vi börjar även bli rätt hyfsade på att reusa saker. Det handlas vintage. Det byts saker mellan varandra. Auktionssajter besöks frekvent.

Men att reducera vårt köpbehov? Där brister det.

Och, det är där vi bör börja. Behöver vi allt vi köper och vill köpa?

En av mina elever uttryckte sig ungefär så här: alla borde kunna köpa det de vill ha. Utan att känna att de ska behöva jobba.

Skrämmande?

Absolut.

Men, vi vuxna, medvetna, politiskt korrekta och kunniga vuxna konsumerar också. Och, vi konsumerar garanterat mer än vi behöver.

Att vi köper fint miljömedvetna saker som dyra kläder gjorda av återvunna pet-flaskor, kör finfina så kallade miljöbilar drivna på etanol och talar i tjusiga I-phones med skal så miljövänligt gjorda av sand kanske är politiskt korrekt. Men, visst kastar vi sten i glashus?

Att tröjan förmodligen kostar enormt mycket i energi vill vi inte fundera på. Att etanolproducering skövlar enorma mängder skog blundar vi för.

Frågan vi bör ställa oss är inte huruvida Houdinis tjusiga huvtröjor är miljövänliga, frågan vi bör ställa oss är:

Behöver jag den där tjusiga Power Houdin?

Nä. Förmodligen inte. Men, jag vill ha den och jag ursäktar mitt köpbeteende med att tröjan åtminstonde är mer miljövänlig än den där billiga skiten från H&M.

Är Ljuvliga Linda bättre än någon annan?

Absolut. Inte.

Jag kastar både skit och sten. Jag föraktar arrogans och ignorans men jag är både arrogant och ignorant - när det passar mig.

Däremot är jag medveten om mitt beteende. Och, det är en början tycker jag. Det får mig att ifrågasätta mitt beteende och det kan jag lära mina barn.

Där tycker jag att miljöarbetet bör starta. Medvetenhet är en grym början. För våra ungdomar, men även för de gamla hundar som har viljan att lära sig sitta. Vill hundarna inte sitta, så kan jag tyvärr inte göra så mycket. Det har jag varken ork eller vilja till.

Och med detta önskar jag er en trevlig kväll. Själv ska jag ladda inför lördagen, då ska jag och svägerskorna besöka konsumtionens högborg. Det blågula varuhuset i norr.

Och shit, vilka stenar jag kommer att kasta. Inte en glasbur kommer att vara säker. Ja, jag kommer att krossa mer glas än Eric Saade gjorde i Melodifestivalen.

Och jag kommer att vara medveten om det.




Eric Saade?



Ljuvliga Linda?