Ljuvliga Linda filosoferar om städning och sådant

På min arbetsplats arbetar det en mycket klok kvinna. Det är samma kvinna som även arbetar i kyrkan och som Pip handlöst förälskat sig i.

För några veckor sedan, ja egentligen är det ganska många veckor sedan - men tiden går så fort, var vi och hälsade på hos henne. Pip, Mikro och jag. Vi bjöds på inte bara en paj, utan två, samt musicerande på diverse musikinstrument. Det var mycket trevligt. Det tyckte både grabbarna och jag.

Men, nu var det en viss sak jag skulle komma fram till med detta raljerande. Jo, så här är det: när vi ringde på och blev insläppta i huset sa denna fantastiska människa:

"Jag hoppas att ni inte är dammallergiker, för jag tycker det är roligare att träffa människor än att städa".

Är inte det underbart och något att ta efter?

Jag kan visserligen faktiskt gilla att städa, men då ska det vara på mina villkor. Jag ska känna att jag har tid och att jag får hålla på i den takt jag känner för. Helst ska jag vara helt ensam hemma och spela bra musik på hög volym.

Men, ofta är det inte för att jag så gärna vill städa som jag städar. Det är ju för att jag måste.

Måste, för vem då? blir den naturliga frågan, som jag egentligen inte har något svar på. Men, hur många av er städar inte som galningar när ni ställer till med festligheter. Och, när festlighetspersonerna har gått hem, ja då ser det väl inte tokstädat ut längre. Speciellt om det är barn inblandade i det hela. Rätt onödigt, va?

För vem kollar egentligen städningen när det är festligheter på gång? De som gör det borde väl snarare skaffa sig ett liv. Det är välan inte för att kontrollera städning man bjuds hem på festligheter? Ja, kanske om man är en sådan där städtant på TV.

Men, jag känner inga städtanter på TV. Tror jag.

Nä. Nu får det vara nog.

Jag tycker också att det är trevligare att träffa människor än att städa och nästa gång ni kommer hem till mig, kanske ni ska ta en allergitablett om ni tycker annorlunda.