Ljuvliga Linda och det lättkränkta, trygghetsknarkande folket

Vi har det för bra. Jo, så är det. I detta land har vi ett sådant gräsligt behov av trygghet att vi förfasas över det ena och det andra.

Förskolor, till exempel: vilket fruktansvärt plejs att lämna sina kottar på. De kan ju ramla och slå sig! Förstår inte människor det? Eller, de kan bli smittade av någon läskig sjukdom. Förkylningar till exempel. Förstår inte människor det? Hur kan personalen ha koll på alla småttingar på samma gång? Tänk om någon inte ser att min kotte ville ha just den cykeln som din kotte tog? Fruktansvärt, säger jag. FRUKTANSVÄRT.

Det finns människor som är rädda för gå-stolar. Ni vet, sådana där bil-liknande fordon som små, små barn rasar runt med. Det finns människor som vill stämma tillverkarna för att deras älskling körde ner gåstolen nerför trappen. Förstår inte tillverkarna det? De är ju livsfarliga!

Det finns finfina lekland där barn kan stoja på. Men, de är också jättefarliga. Där sitter en tjusig lattemamma och dricker kaffe med sina tjusiga väninnor i den så kallade "föräldraloungen" medan barnen på egen hand river stället. Tänk om barnet ramlar och slår sig. Då är det leklandets fel. Föräldrarna har ju fullt upp att uppdatera sig om det senaste, heta skvallret på stan. Förstår inte leklandet det? Det är ju livsfarligt!

Men, om man ifrågasätter föräldraansvaret - då kränker man föräldrarna. 

Gud nåde den som viftar med pekpinnen framför en förälder. Gud nåde den som ifrågasätter det personliga ansvaret.

Då blir föräldrarna kränkta.

Och lättkränkta föräldrar är inte att leka med.

Nämen, om vi i stället skulle ta och glädjas över att det har kommit snö till vår stad. Se så vackert det är:

Se, vi har både julgran och snö på vår gård

Eller, kränkte jag någon nu? Det är ju inte alla som har hunnit få snö ännu.

Jag ber så mycket om ursäkt. Naturligtvis ska jag inte skryta över att vi fått snö. Jag vill ju verkligen inte kränka någon.

Förlåt.