Ljuvliga Linda i tårar över förstörd tradition. Eller så inte.

Ljuvliga familjen är inte så traditionsbunden. Vi ser oss som hyfsat positiva till förändringar - för det mesta.

Vissa traditioner bör dock inte ändras på. Vissa saker har fungerat utmärkt år efter år och vi har inte sett något skäl till förändring. Varför ändra ett vinnande koncept - så att säga? Det som varit så trevligt varje år. Det som jag trott alla tyckt vara så trevligt varje år. Det visade sig inte vara ett vinnande koncept, trots allt.

För ibland ikullkastas hela ens värld. Ibland dras tryggheten ifrån en lika snabbt som en gris blinkar. Det jag har trott varit heligt och oförändringsbart visar sig vara lika lättombytligt som vad som helst. Och nu talar jag om viktiga saker. Mycket viktiga saker.

I år är ett sådant år.

I år har det skett förändringar som jag inte riktigt varit beredd på.

Vi har klätt julgranen en vecka innan julafton.

Nu går skam på torra land. Skämmes.

Se så grann den blev. Granen. Granen står så grön och grann i stugan, så att säga.

Och vet ni? Jag skäms inte ett dugg. Vi tyckte att det skulle passa att bryta en tradition just i år och så fick det bli. Bäst att njuta av den granna grönskan innan den har barrat ner hela huset.

Men, visst gör det lite ont i hjärtat. Vi har ju alltid klätt granen dan före dopparedan.

Förresten. Det ryktas om att var åttonde svensk tjuvar sig en gran. Det har vi inte gjort. Så det så.