Ljuvliga människor

En del människor är bara ljuvliga. Sådana där som man lärt känna av en slump och som man inte kan släppa efter det.

Då Pip började på förskolan blev han direkt förtjust i Kokerskan. Kokerskan var en parant och energifull dam i pensionsåldern och Pip bodde till en början mest i köket då han var på förskolan.

Då vi gifte oss, Ljuvliga Maken och jag, fick Pip bo hemma hos Kokerskan. Han sov över i hennes stuga och de hade det mysigt värre. Samma höst gick hon dessvärre i pension.

Det spelar ingen roll längre. Vi har fortfarande kontakt, Kokerskan och Ljuvliga Familjen.

Vi var där idag och hälsade på. Kokerskan bjöd på fika och hade stickat kläder till både Pip och Mikro. Jag tror att de blivit hennes extrabarnbarn. Hennes barnbarn är nämligen stora nu.

Jag hoppas att jag blir som Kokerskan när jag går i pension. Att vara galet energifull och resa jorden runt i tid och otid. Att orka fylla dagarna med en massa spännande saker. Och att orka behålla kontakten med små människor som råkat förälska sig i en.

Hon är fin, Kokerskan. Jättefin.