lördag 22 oktober 2011
ingen ironi alls
Tidigare idag läste jag en intervju med Izabella Scorupco i mama. Hon talade bland annat om relationen till sina barn.Hon berättade om sorgen då sonen, 7år, tidigare föredrog pappan framför henne. Hur han verkligen var pappans pojke.
Ibland kan jag känna igen mig. Eftersom jag är hemma på dagarna och dessutom ofta själv även på helgerna, så har jag fått ta många strider.
Strider som är avklarade då pappa kommer hem.
Då kan det göra ont i hjärtat att bli bortvald.
Tur att barnen har världens bästa pappa. Då gör det lite mindre ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hå hå hå hå... oj vad jag har pappiga barn. Lillan KAN faktiskt välja mig ibland, men Sonen är Trogen sin far till 110%. Kan göra ont i mammahjärtat då man Är mitt i en strid och sonen säger "jag vill att pappa ska komma heeeeem". Trots att han vet att pappan skulle säga samma sak. Men, man vänjer sig. =S
SvaraRadera/28:an