Ljuvliga Linda och hemmafruandet

Idag har jag lämnat Pip på förskolan. Ja, tänka sig, barnet går på förskola fastän jag är mammaledig! Skandal! ropar motståndarna.

Men, en sak ska de ha klart för sig - motståndarna - inte är det för min skull. Det är snarare rätt stressigt och omständligt det där med förskola. Stress dit på morgonen och sedan en tid att passa på eftermiddagen. Inte hinner jag med så mycket annat under den tiden då Pip är där. Pip, däremot, han älskar sin förskola. Där finns hans allra bästa vänner och de får vara ute och busa i rusk och regn. När han är hemma kan vi inte vara ute i lika hög grad, för där finns ju Mikro som tröttnar på att sitta i vagnen och titta när Pip leker.

En av kvällstidningsdrakarna hade för ett tag sedan en artikel som handlade om att många unga flickor vill vara hemmafruar. Jag tvivlar starkt på att det är så. Kanske vill de vara glamorösa hollywoodfruar, men någon ren och skär hemmafru... nja, det synar jag. Men, jag kan ha fel... ibland kan jag det!

Min mamma var hemmafru när jag var liten. Och då menar jag verkligen hemmafru. Inte var hon någon lyxhustru inte. Jag tror att min mamma älskade att vara hemma. Och, jag älskade att vara hemma med min mamma - men, jag tror inte att jag hade varit olyckligare om jag fått vara på förskola i stället.

Det finns tydligen en blogg som handlar om Underbara Clara. Hon sägs vurma för 50-talshemmafrulivet. Nja, där vill jag nog korrigera det. Hon försörjer ju för tusan sin make och barn genom sin blogg. Så, då är hon väl inte riktigt en hemmafru? En hemmaarbetande fru. Javisst.

Den dagen jag blir hemmafru ska jag stå i ett käckt french maid-förkläde och vinka adjö till Ljuvliga Maken och när han kommer hem ska den ekologiskt, hemodlade middagen stå på bordet. Själv ska jag stå barfota, naken vid spisen och föda barn. Jajjemen, så ska det bli.

           
                   Så här ser jag alltid ut när jag städar. Käck och klädd i högklackat. Gör inte alla det?