En för övrigt rätt trevlig eftermiddag övergick för ca 50 minuter sedan till, tja, en betydligt mindre trevlig eftermiddag. Jag och kidsen skulle ta oss hem från öppna förskolan.
Det började bra. Storkillen klädde på sig under relativt få protester och vi tog oss ut genom dörren. Där och då brakade helvetet lös. Storkillen skulle öppna cykellåset själv. Med tumvantar. Över en avloppsbrunn. Till en början förklarades problemet pedagogiskt, men då ungen vägrar ta in denna mycket relevanta information försvinner all pedagogisk uppfostran. Jag hör mig själv väsa "fattar du att om nyckeln tappas ner i brunnen så är det kört!!!" och med illa dold sarkasm fortsätter jag "jamen, lås upp då, så får vi se hur bra det går".
Ungen flännar och jag morrar alltmer ljudligt och högt. Underbart, nu har vi fått publik också. En liten skara ungar med tillhörande, förmodligen pedagogiska, mödrar tittar spänt på föreställningen.
Om jag levde i en serietidning skulle det förmodligen spruta rök ur både öron och näsborrar på mig. Jag skulle knyckla ihop den lilla människan till en boll och kasta honom långt över byggnaderna. Dessvärre skulle den lilla bollen förmodligen knycklas upp och studsa tillbaka till ursprungsläget. Det är inte lätt att vinna en fight mot en 3-åring. Inte ens i min påhittade serievärld.
Efter många om och men får jag med mig snorungen hemåt.
På väg hem får jag tröstande meningar med mig från mödrarna "Så skönt att se att det är fler som har det så där".
Men, jag vet vad de tänker. De tänker "Vilket ouppfostrat yngel. Nice att mina pluttesnuttar ALDRIG beter sig så". Sedan åker de hem och äter en trevlig middag tillsammans.
Eller hur?
För övrigt så hör jag, i skrivande stund, min ljuvliga make försöka vinna en fight mot samma irriterande lilla människa om vilken middag som ska serveras. Lycka till älskling, det kan du behöva.
Som hämtat ur en helt normal hemfärd med vilken treåring (läs: Sigge)som helst!
SvaraRaderaTycker att du är en helt normal mamma, med onormalt god pedagogik.
Anna - med en puttesnutt som ALLTID beter sig så ;)
Hur kan du säga så mot ett oskyldigt litet barn?! Använda sig av SARKASM, nej, nu har det sannerligen gått för långt!
SvaraRaderaSom kvinna skäms jag över att det finns sådana som du som får kalla sig mamma överhuvudtaget.
SKÄMMES, ta mig fan!
eller så ska man förstå sarkasm för att läsa om ljuvliga Linda!
SvaraRaderaJa, det var PRECIS så jag tänkte!! ;)
SvaraRaderaTänkte även: Att kan HON låta sådär arg, som är pedagog, kanske det inte är SÅ Hemskt om Jag råkar "slinta" ibland i mitt röstläge.... =P (läs: alltid skrika och gorma på mina barn)
Heja Linda! Läser med ett leende på läpparna och kommer ihåg de där ljuva åren. Och till Gertrud rekommenderar jag att skaffa ett barn eller två ...eller nej, gör inte det förresten!
SvaraRaderaÄr det bara jag som tror att "Gertrud" har en humoristisk underton?
SvaraRaderaIngoala- nej, det var det första jag också tänkte! Ordet SARKASM känns som ett ord man bör ha som en röd tråd i detta inlägg =D
SvaraRaderaFörresten så vill jag bara tillägga, så här innan jag går och knyter mig, att jag skulle ÖNSKA att du levde i en serietidning, att du inte fanns på riktigt med dina barnmisshandlarfasoner! HÖR DU DET!? HÖR DU VAD JAG SÄGER! BARNMISSHANDLARFASONER!
SvaraRaderaFörlåt Gertrud! Barnen ÄR ju det finaste vi har!
SvaraRaderaÄr Gertrud seriös...? Så roligt med en blogg Linda!! Kram!
SvaraRaderaTack Sara!
SvaraRaderaOch,visst älskar vi alla Gertrud. Hon verkar vara en kvinna i min smak.
Jag tror jag vet vem Gertrud är. Jag tycker jag känner igen tongångarna från hennes blogg.
SvaraRaderaPlupp - jag är benägen att hålla med.... *hmmm* ;)
SvaraRadera