Nämen hejsan hej!

Det var inte igår va? Det var ganska exakt två år sedan märkte jag när jag öppnade bloggen. För två år sedan var jag gravid i vecka 38 och rätt less på kommentarer om min graviditet, jag var less på min förmåga att hamna in stridens hetta. Ja, allmänt trött, less och ledsen.

Två år senare så är jag gravid i vecka 38 och rätt less på kommentarer om min graviditet men i övrigt vid gott mod och med mycket energi kvar.

Ja, tänka sig. Det blev en bäbis till, ett litet kärleksbarn. För vet ni, om det finns mycket kärlek i ett hus så kan det komma bäbisar. Och finns det dessutom tre fantastiska barn som är ljuvliga på alla sätt och vis, då är det inte speciellt skrämmande med ett fjärde barn. Vi är inte oroliga. Vi är förväntansfulla och glada.

Men...

... det finns de som verkar väldans oroliga över detta nytillskott.

HUR SKA NI GÖRA MED BIIIIIIILEN? HUR SKA NI RYMMAS I HUUUUUUSET?

Ja, jag tänkte informera dig, du nyfikna oroliga,  exakt hur vi ska göra med bilen och hur vi ska rymmas i huset. Så slipper du ligga sömnlös och klia dig klådig över dessa OERHÖRT stora frågor, tänker jag.

1) Bilen

Vi kommer eventuellt till sommaren att köpa en 7-sitsig bil. En trygg och säker bil. Det känns bra, då kan vi även ta med en kompis till Pip till stranden. Vi har tidigare bara haft en bil, då vi tyckt att vi klarat oss bra på det. Vi är nämligen irriterande pigga och fräscha och  cyklar och promenerar en hel del. Nu har vi köpt en extrabil av min svåger, så de få gånger som hela familjen måste forslas av motordrivet fordon så kör vi helt enkelt två bilar. Det lär inte bli så ofta dock. För vi är fortfarande irriterande pigga och fräscha.

2) Huset

Vi kommer inte att bygga ut eller flytta. Vi bor i en alldeles lagom villa, varken jättestor eller jätteliten. Ett 70-talsnyckelhus med fyra sovrum. De två yngsta delar sovrum. Bäbisen kommer att sova i vårt sovrum och den dagen (typ om 2000 år) då barnen absolut kommer att kräva varsitt sovrum, så kommer vi helt enkelt att bygga en vägg i ett av sovrummen. Det är nämligen så pass stort.I vilket fall som helst så har varje familjemedlem drygt 20 kvadratneter att leva på och jag betvivlar synnerligen starkt att det räknas som trångbott.

Phu! Känns det bättre nu? Har du fått svar på de frågor som du grunnat dig grön över?

Till en annan sak som inte har förändrats på två år. Jag har hört att det finns kvinnor som älskar att prata om sin gravidmage och som gärna jämför storlek på den med andra i samma tillstånd. Som kan älta den i sinne, som tycker det är mysigt när mer eller mindre främmande människor vill röra vid den. Som släpper allt annat i sin personlighet då plusset på kiss-stickan är ett faktum.

Jag är inte den kvinnan. Jag är fortfarande inte den kvinnan.

Jag är ointresserad av att höra din åsikt om du tycker att min mage är enorm och grotesk. Jag har fortfarande andra delar i min personlighet som jag tycker är värda att uppmärksamma. Och, jag vill att du ber om lov innan du smeker min mage. Annars finns det risk att jag tar ett saftigt grepp om din bakdel och kommenterar den. Och det vill du väl inte? Eller?

Och till dig som har mage att (hö, hö, hö) ställa frågan om "jag verkligen är säker på att jag inte väntar tvillingar" så kan jag informera följande:

1) Du är inte rolig och du är inte den första som drar det magstarka (hö, hö, hö) skämtet.

2) Om jag som höggravid tvillingmamma i vecka 38 fortfarande jobbar och har på mig högklackade skor så är jag inte annat än fantastisk. Fantastisk är jag visserligen, men inte SÅ fantastisk.

3) Jag kommer inte att besvara den frågan på ett trevligt sätt. Jag kommer att fråga varför du känner dig nödgad att ställa frågan och sedan kommer jag att be dig fundera på om du tycker att det är en bra fråga att ställa.

Phu! Sura, men ack så ljuvliga, Linda är back in the game!

Och du, om du tillhör dem som i all välmening frågar hur jag mår, säger att jag ser fantastisk ut och ger mig en spontan kram när orken tryter så säger jag:

TACK fortsätt så! Det uppskattar jag verkligen!

På återseende. Kanske :)