Ljuvliga Linda funderar på skoidioter, snuskisar och nakenyoga

Jag har simmat en del på sistone. Om jag bortser från de rätt äckliga duscharna, så gillar jag det. Det är fridsamt att glida fram genom vattnet och min kropp i allmänhet och mina armar och ben i synnerhet passar utmärkt i det blöta elementet. Jag blir sällan trött utan kan nöta längd efter längd försjunken i tankar eller betraktandes mina medsimmare, inte sällan äldre, outtröttliga kvinnor.

Det är dessutom förnöjsamt att vara viktlös just nu. Jag glömmer bort min gravida otymplighet och känner mig lätt som en fjäder. 

Men. 

Ja, ett stort men. Vad är det med folk egentligen? Följande text möter dig när du ska in i omklädningsrummet:

Jag kan ha förståelse om du inte är läskunnig alternativt icke svensktalande, men ta dig en titt på denna bild:

Visserligen fortfarande text, men nu är det adderat en bild som i mitt tycke är rätt talande. Det finns ett tredje steg också:

Suck. Skor, skor, skor. Och, detta är ändå en liten mängd. Besök badhuset vid 14-tiden, så ska du få se på skor. Om tjuven tar dina skor, så får du banne mig skylla dig själv.

Nåväl. Skoidioter finns det uppenbarligen här. Det finns snuskisar också. Personalen har satt upp skyltar på väggar, på skåp, på toaletten. Det rullar en text på en monitor inne i simhallen. Texten lyder så här:

Bilden illustreras med tydliga punkter på var du ska tvätta dig extra noga innan du tar på dig badkläder. Informationen är beskriven på många olika språk. Det går liksom inte att missa, kan jag tycka.

Men, men, men...

Snuskisar. Snuskisar all over the place. Vissa duschar inte alls innan de går ut i poolerna. Vissa duschar lite grann iklädda badkläder och vissa tar informationen på allvar och tvättar sig ordentligt innan badet. Nakna och med schampo i håret. De är inga snuskisar. Men ickesnuskisarna är ganska få.

Hu. Huvva. Usch.

Så, om jag bortser från de rätt snuskiga duscharna, skoidioterna och snuskisarna så gillar jag badhuset.

Idag simmade jag länge. Jag sträckte ut kroppen och när jag blev less så tänkte jag på hur härligt det skulle bli att krypa in i bastun och värma mig efteråt. Sedan simmade jag ett par längder till innan jag klev upp, duschade igen och smetade in en hårinpackning i håret.

Till bastun!

Najs. Varmt och gött. Det var två kvinnor till i bastun, den ena bad att få slänga på mer vatten och det protesterade jag inte mot. Jag gillar värme. Kvinnan gillade också värme. Och yoga.

Idag blev jag nämligen vittne till en lång nakenyogasekvens i bastun. När kvinnan stod i hundens position längst upp i bastun kände jag att jag nog skulle gå och duscha ur hårinpackningen och bege mig hemåt.

Jag vet inte, jag. Även om jag försöker vara öppenhjärtlig och nytänkande så känner jag att min gräns gick där. Jag önskar också att det fanns bikramyoga här i stan, men då vill jag gärna att det är en påklädd variant som inte utspelar sig i det offentliga badhuset.

Men, jag kanske bara är pryd. Och gnällig.

Vad tycker du?