"Gripande om att slarva bort sitt liv" skriver Skånska Dagbladet om Kajsa Ingemarssons senaste roman Någonstans inom oss.
Jag gillade den formuleringen. Jag har, som ni som läst hela min blogg, haft en del existentiella funderingar - speciellt efter barnen. Det är kanske det jag är så rädd för: att just slarva bort mitt liv.
Någonstans inom oss startar med att Rebecka, en kvinna i 30-års åldern, väljer att ta sitt liv genom att hoppa från en bro. Läsaren får sedan följa tre parallella historier. Dels Rebeckas historia innan döden, dels hennes makes fortsatta liv efter dödsbudet samt även Rebeckas tillvaro i limbo.
Limbo, förresten, det nämns aldrig vid namn, men jag tycker att det är det som beskrivs. På baksidan står att läsa: "[...] någonstans mellan himmel och jord tvingas hon möta det hon gjort allt för att undvika".
Jag gillar idén skarpt. Jag gillar tanken att kunna följa de tre parallella historierna. Jag gillar även huvudpersonen. Rebecka är en rätt speciell kvinna, hon är egoistisk och osäker som få. Att hon väljer att ta sitt liv är av rent egoistiska skäl, även om det finns anledningar till varför hon är så osäker. Jag kan dessvärre känna igen mig i några av hennes inte helt sympatiska drag - och det tror jag att många kan göra.
Ingemarsson är en välkänd författare i må-bra-genren. Jag har läst de flesta av hennes romaner och finner dem tämligen trevliga att läsa. Med detta i bakhuvudet borde jag ha förstått att även denna roman skulle sluta lyckligt. I mitt tycke är det dock inte endast ett "lyckligt" slut, utan ett rätt sliskigt och ett inte så lite icke trovärdigt slut.
Det är synd. För med romanens grundstomme skulle slutet kunna göras mycket mindre rosaskimrande och den skulle ändå kunna höra hemma i må-bra-genren.
Så? Är detta något Ljuvliga Linda kan rekommendera?
Absolut. Boken väcker en hel del tankar och funderingar - för den som vill det. Vill man inte tänka och fundera, så går boken att läsa precis som Ingemarssons övriga böcker, och bara må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar