Pip tar bristen på ödmjukhet till en helt ny nivå

Pip lider av brist på ödmjukhet. I sanningens namn så existerar inte ödmjukhet i hans värld. Jag förstår inte var han fått detta drag ifrån!

Jag menar: jag är ju ödmjukhetens moder. Ja, gudinna och skapare till och med. Jag måste säga att jag förmodligen är den mest ödmjuka i hela världen. Ja, förmodligen i hela universum.

Mycket märkligt.

Pip kan allt. Jajjemen, även sådant han inte testat och inte vet vad det är. Han talar dessutom om detta för alla som vill - och inte vill - höra.

- Jag är riktigt bra på det där! skryter Pip
- Hallå! Jag är mycket bättre än han på det där! fortsätter skrävlandet.

I kväll blev måttet rågat. Vid kvällsläsningen utbrister den lilla snorungen:

- Jag är en mycket bättre läsare än du, mamma.

Hallå?

Är det du eller jag som arbetat, i rätt många år nu, som svensklärare? Hur många böcker har du läst, lille vän?

Med sårad stolthet och till skoskaftet nedtrampat självförtroende ber jag den lilla människan att läsa resten själv.

Och det gör han. För tydligen har vi läst texten så många gånger att han kan den utantill:

... sjuan och åttan är runda och tjocka. Tian krockar med elvan som ramlar som en boll. Tolvan är tovig precis som ett troll...

Eller nåt dylikt. Pip kan det hela så mycket bättre än mig.

Och, visst är det alldeles ljuvligt? Jag älskar hans självförtroende och jag hoppas att han aldrig tappar det. Ödmjukheten kan han få arbeta på. Det kan bli så väldigt jobbigt för honom i framtiden annars.