Ljuvliga Linda rusar sitt första lopp i vårsolen

Förra torsdagen var ingen vanlig dag. Det var Ljuvliga Lindas första löparloppsdag. Här skulle det löpas! Ett glatt gäng bestående av diverse löst folk från arbetsplatsen tog plats i en minibuss och styrde kosan söderut. Ja,det var även en svikare som lämnat vår ljuvliga arbetsplats med på startlinjen!

I skolans bibliotek samlades vi alla för att gemensamt försöka starta bussen. Frk E blev så till sig att hon bjöd på en striptease mitt i biblioteket framför ögonen på tusentals böcker, några chockade kollegor samt några livrädda elever. Men, det var det värt. Det visade sig bli en varm kväll.

Väl inne i minibussen var det inte bara att starta den. Nä, här skulle det kollas att Frk E inte intagit några alkoholhaltiga drycker. Det var inte det lättaste att filura ut hur blåsarmaskinen fungerade, men skam den som ger sig.

Frk E hade inte druckit alkohol.

Det visade sig även vara en övningskörningsminibuss, vilket betydde att jag som satt bredvid Frk E kunde bromsa när jag ville. Det ville jag. Ibland.

Det var roligt.

I bussen pratades det mycket om vem som skulle ta hem den interna segern. Vi trodde alla att Frk M skulle göra det. Hon kände av pressen och blev alldeles nervös. Glamorlärar´n som också var med kläckte ur sig att "jag tror att jag tar dig, Ljuvliga Linda". Detta startade mitt tävlingshuvud. Jag skulle nog ge den där Glamorösa Lärarn en match.

Här sitter den Glamorlärar´n och Frk A och peppar loss!

Nervösa var vi alla och största problemet var huruvuda vi skulle hinna nervösbajsa och nervöskissa innan loppet. Det hann vi.

Nervöskissat klart!

Efter en hiskeligt lång uppvärmning där vi alla blev genomsvettiga och alldeles trötta kröp vi i plågor fram till startlinjen tillsammans med tusentals andra peppade brudar.

Nu du! Jag ska ta dig - tänkte vi båda!

Sedan sprang vi. Och SOM vi sprang. Ja, vi sprang fortare än vinden. Snabbare än ljuset. Som Blixten Mc Queen sprang vi! Det var nog världsrekord på oss alla skulle jag tro.

Hela gänget! Oj, vad duktiga vi är. Bilden har jag snott av Frk E.

Efter målgången drog vi alla till Svikarns nya jobb, där vi fick i oss en massa energi. Mina vänner trodde att de skulle få åka hiss, men nä - där fick de. Uppför trapporna fick de springa. Ska det vara, ska det vara!

Svikarn! Det är tur att hon är så söt och rar!

Vägen hem blev lång på grund av en lastbilsolycka. Men, det gjorde ingenting. Vi hade det så trevligt och sjöng en massa barnsånger till Glamorlärar´ns stora förtjusning.

Sedan sov vi och vaknade med blodade tänder.

Jag ser fram emot nästa år!

Vem som vann? Det säger jag inte. Men, segerns sötma är ljuvlig. Så mycket kan jag säga!