Det var länge sedan nu. Flera dagar, ja, nästan flera veckor sedan finalen av den stora musiktävlingen ägde rum. Då menar jag naturligtvis den stora svenska finalen, den internationella, europeiska finalen är faktiskt inte lika intressant. Tycker i alla fall jag!
Många låtar har passerat obemärkt. Det var visst någon yngling i keps med ett muntert namn (hö, hö, hö - mammaskämt!) som var med. Och, således även några raggare vilka sjöng ungefär samma sång som förra året.
Sedan var det Loreen*. Hon vann. Och, det med rätta. Danny var också med. Han förlorade och enligt pressen så betedde han sig som en barnrumpa efteråt. Jag tycker till och tycker att han hade all rätt i världen att vara besviken. Jag hatar också att förlora. Varför vara med i en tävling om allt är happy nation efteråt liksom?
Nåväl. Den som ändå har etsat sig fast i minnet är Björn Ranelid. Sicken märklig figur det där.
OJ OJ OJ OJ OJ
Ja! Så är det.
Märklig var ordet.
I delfinalen gick Ranelid all in och pratade sig in i hjärtan och hjärnor med sitt mässande om kvinnor och män och säd som går förlorad. Han trodde stenhårt på sin grej och svenska folket ironiröstade honom vidare till finalen.
Veckorna som följde handlade mycket om denna man. Pinsam eller inte, reaktioner väckte han i alla fall.
Under finalkvällen hade vårt Ljuvliga Gäng laddat upp med godsaker och var till tänderna vässade med tyckande och kommentarer.
Jag blev förvånad och inte så lite illa berörd av denna märklige man. Inte vet jag om han påverkats så mycket av svenska folket och hans egna kollegors sågningar, men helt plötsligt trodde han inte på sin egen predikan.
Nu blev det pannkaka. Fullständigt. Borta var komedin och på scenen flödade numera floskler som inte alls var speciellt roliga längre.
Stackars Björn hamnade längst ner på listan.
Jag tror inte Björn blev folkkär. Han personifierade skämskudden i stället. Kanske en folkkär skämskudde, men ändå en skämskudde.
*Förresten, säger man LorEEn eller LorIIn? Jag vill gärna säga LorEEn.
Man säger LårEEEEEn. Det är bonnigare och bättre.
SvaraRaderaFör övrigt har du helt fel i att det skulle vara mer intressant med den svenska finalen än med självaste EUROVISION. Det är ju årets höjdpunkt. Så spännande och intressant att jag inte kan gå på fest och se spektaklet. Det måste avnjutas i hemmets lugna vrå, spiknyktert och med papper och penna för att sätta betyg och tippa. MYCKET viktig kväll.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera