När jag var yngre, jag minns faktiskt inte hur många år sedan det var, så gick det ett program som hette Gladiatorerna på televisionen. Nu är det tillbaka.
Men, det är ju inte som det var då! Förra helgen bänkade sig Ljuvliga Maken och jag framför TV:n för att titta på de, som vi mindes det, gigantiska monstren. Nu var de inte så monstruösa längre. De såg inte alls lika hormonpumpade ut, dessutom har de tydligen nu svarta kläder. Visserligen små, svarta kläder men ändå! Gladiatorerna ska ju vara hiskeligt enorma, det ska spruta anabolavarningar ur öronen på dem och de ska ha små, glittriga guld- eller silverkläder. Killarna ska vara arga och lite töntiga. De ska morra och väsa okvädesord till motståndarna. Tjejerna ska också vara arga och lite töntiga. Så ska det ju vara ju. Det var ju så förr!
Eller? Det kanske är så att Ljuvliga Maken och jag har vuxit upp. Vi har nog blivit så vältränade och enorma att vi lätt kan mäta oss mot de så kallade Gladiatorerna.
Visst är det så!
Jag ska från och med nu sluta kalla mig Ljuvliga Linda. Från och med nu kan ni kalla mig Mega Super Thunder Fire Giant Linda.
Så det så.
Nu ska jag stänga av det, faktiskt, väldigt dåliga programmet och sy en gardin i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar